Alla väntar nu mycket spänt på Amir Chamdins “Cornelis”.

Som om inte “The promise” vore nog. I november går Amir Chamdins “Cornelis” upp på biograferna. Trailern släpptes precis, och jag medverkar i den på tre olika ställen. Men låt era fingrar vara beredda att trycka på pausknappen, annars missar ni mig.

… Och jag är otroligt glad över att den här boxen släpps i november. Springsteen var i sitt esse under de här åren, och det kan ibland vara lätt att glömma hur snygg stil han faktiskt hade under den där tiden.

I somras såg jag “Visual acoustics”, dokumentären om arkitekturfotografen Julius Shulman.
Den var fin, men det som imponerade allra mest på mig var hur Shulman valde att pensionera sig på grund av postmodernismens genombrott. Han tyckte att nybyggena var gräsliga och slutade.
Så vill man ju någon gång ha råd att leva.

Skaffade en sån här efter många månaders övervägande.
Älskar den.
Även om jag inte rest så mycket det senaste halvåret är det svårt att inte bli knäsvag inför en snillrikt konstruerad laptopväska som den här. Travelteq har bland annat  ett lättillgängligt fack för flygbiljetter, pass etcetera. Och vad mer kan man drömma om?
Att det vackra skinnet sprider en doft av räkost får man antagligen leva med ett tag.

Ett boktips när jag ändå är i gasen.
I helgen läste jag klart Henrik Berggrens “Underbara dagar framför oss” och det är verkligen en skitbra bok. Där politikerbiografier ofta kan kräva rätt stora förkunskaper så påminner Berggrens bok mer om Göran Häggs “Välfärdsåren”. Litterär, pedagogisk (utan att man känner sig dum) och spännande. Han får den mördade statsministern att framstå som sin tids superhipster.

Detta har hänt:

Bilden ovan är från Polanskis “The Ghost Writer” där Ewan McGregor spelar en spökskrivare. Det är en fin film, men kanske gillade jag den lite extra mycket på grund av McGregors sysselsättning. En sysselsättning som även varit min under året. Fast jag får lite kredd i boken när den väl kommer ut någon gång i höst.
Fint!

Snart kommer det antagligen även att gå att se trailern till Amir Chamdins “Cornelis”-rulle. I den filmen har jag något som kallas för “avancerad statistroll”.
Häromveckan var jag på Filmhuset i samband med presentationen av filmhösten. Då var det världspremiär för trailern (jag har för mig att de faktiskt sa så). En kollega flinade lite och undrade om jag trodde att man skulle få se mig i bild.
Jag muttrade något till svar.
Men det första jag såg var min egen ryggtavla, där jag står och fixar med några sladdar i bakgrunden av en scen.
En triumf!

Vad jag vill säga med allt detta skryt är att Veckans affärer tamefanken hade helt rätt när de utnämnde mig till en av 2009 års supertalanger. Här har sannerligen levererats.
Säger jag nu. Vi får väl se hur mottagandet blir…

I övrigt jobbar jag vidare på Stockholm City. Fritiden ägnas nästan helt åt blöjbyten, snorpumpar, banangrötsblandning, vagnpromenader och annat spännande.

Någon dag, mycket snart, ska jag berätta om vad jag haft för mig det senaste halvåret.

Saker som får mig att längta till sommaren #1: “Die Manns”

Axess sänder “Familjen Mann” i repris. Tack och lov. Av någon anledning har ju tyskarna valt att inte inkludera några subtitles över huvud taget på sina dvd-utgåvor av storserien. Det borde tamefanken finnas någon sorts lag inom EU mot den sortens illvilliga beteende.

Eftersom jag fyller 66 nästa år, har jag tillbringat julen ihop med den fantastiska dokumentärserien “WWII in HD”. Den är hopfogad av diverse färgfilmer som någon nyligen hittade.

Och som den svårt yrkesskadade livsstilsmagasins-medarbetare jag är fasades det inte bara inför alla groteska scener – jag beundrade även (eller kanske framförallt) soldaternas kläder.

Bilderna på sjömännen i Stilla havet är en modefantasi värdig Bruce Weber.