Under en surfresa förra året fick alla deltagarna en liten goodiebag. Den innehöll bland annat en burk body butter från Hawaiian Tropic som hette limecoolada och luktade precis så. Jag blev genast förälskad i den och när ingen såg på stod jag ute på däck och smörjde och smörjde.

Hemma köpte jag ännu mer och nu använder jag den som belöning efter väl utförda löppass.

Imorse var jag ute och pustade en mil i hettan och drog på ett rejält lager innan jag cyklade iväg till P3 Kultur-redaktionen för att snacka lite om Broder Daniel med anledningen av filmen.

Innan inspelningen gick vi iväg till en indisk restaurang nära Renstiernas gata för att köpa lunch.

Det var stekande hett och Tommie Jönsson sa något ironiskt om att hela Stockholm börjat lukta semester. Jag fattade inte vad han menade. Han sa sig känna en doft av lime och kokos.

Först övervägde jag att hålla käften, men han började komma igång ordentligt om lediga stockholmare så jag tänkte att det var lika bra att ta tjuren vid hornen.

– Det är jag!, erkände jag.

Roger Wilson och Tommie såg rätt paffa ut. Ingen av dem är några löpare och förstår sig därmed inte på de små belöningar vi måste ge oss själva.

– Ja, eh, det luktar ju gott, sa Tommie.

Och det gör det ju.

Så varför känner jag mig ändå en smula bortgjord?